På DjupetFå företagsmotton har blivit så kända och omdiskuterade som Googles “Don’t be evil”. Men varför har man ett sådant motto egentligen? Finns det någon anledning att misstänka Google för att vara ont? Det känns ju lite som om man vill förekomma förväntade anklagelser.

För de flesta är Google helt enkelt ett namn på den webbplats man använder för att hitta det man söker på nätet. Det har till och med givit upphov till ett nytt verb, googla, vilket egentligen är mycket anmärkningsvärt. Som om man skulle säga mikrosofta, eller äppla, om att använda en pc. Tar man vardagsord på allvar så är det tydligt att Google ligger hästlängder före Microsoft och till och med Apple i marknadsföring.

Google, Google överallt
Som högfrekvent och professionell internetanvändare använder jag Googles tjänster många gånger varje dag – och då menar jag inte bara sökfunktionen. Google Docs, till exempel, är ett fantastiskt redskap på många sätt. Och vem klarar sig utan Youtube, när man väl har upptäckt dess verkliga rikedomar? Visst är det märkligt hur otroligt fort något kan bli självklart. Och kanske har vi här en del av nyckeln till det obehag vetskapen om Googles dominans också kan väcka. Företaget tillhandahåller tjänster som så omedelbart svarar till verkliga mänskliga behov och intressen, att det känns närapå omöjligt att inte dra nytta av dem. Det skulle vara lite som att medvetet, nästan tjurigt, dra sig undan en potentiellt världomspännande gemenskap.

Mindre känt är vad Google för övrigt sysslar med. Man kan få en snabb överblick av det om man letar upp en knappt tre minuter lång film på Youtube som heter “The Beast File: Google”. Här får man höra att Google har blivit ett verkligt jätteföretag som har viktiga innehav i branscher som mjukvara, miljöteknik, bioteknik, hälsovård, med flera. Google vill också veta var allting finns – “från din gräsmatta till Mars”. Google vill ha koll på allt du gör på nätet och varför inte också ditt DNA? En annan liten film, “Google Evil Agenda”, är mera rakt på sak. Har man anlag för paranoia får man här sitt lystmäte. Man börjar ana varför Google är så angeläget att marknadsföra sig som gott, oavsett vilken sanning det kan ligga i det som insinueras.

Den här bakgrunden, Googles snabbt ökande dominans på olika områden, gör också att man nästan är tvungen att undra vad som egentligen ligger bakom det som syns i offentligheten. När Google 2006 började tillhandahålla sina söktjänster i Kina kritiserades man starkt för att man gick med på den kinesiska regimens censurkrav, som innebar att vissa sökresultat helt enkelt blockerades automatiskt. I slutet av mars i år tillkännagav Google plötsligt nya villkor för Kinasatsningen och flyttade trafiken från google.cn till google.com.hk, det vill säga till servrar i det ocensurerade Hongkong. På ytan ser det ju ut som om man därmed strävar efter att leva upp till sitt motto, och händelsen väckte också mycket uppmärksamhet i media. Men kanske det var just det som var meningen.

Manövrer i det digitala molnet
Givet den ovannämnda lite sinistra auran som också omger Google, är det kanske inte så konstigt att det snart dök upp rykten om att serverflytten till Hongkong främst var ett spel för galleriet (för dig och mig, för att vi ska fortsätta att ha förtroende för Google). Det viskas nu om att hela manövern egentligen syftar till att dra uppmärksamheten från ett betydligt dunklare faktum av stor potentiell betydelse. Förra året hackades Gmail-konton tillhöriga kinsesiska dissidenter, kanske på den kinesiska regeringens uppdrag. Google anger detta som ett skäl att lämna Kinas fastland; man vill försvara yttrandefriheten. Men varför nu och inte 2006?

Komprometterade Gmail-konton innebär att en väsentlig del av Googles globala satsning på så kallad “cloud computing” skulle kunna få sig en törn. “Molnet” är alla de programtjänster som erbjuds via centrala servrar; man behöver alltså inte ha ordbehandlings- eller mailprogram på sin egen dator. Molntrenden är mycket stark på Internet och Google är den affärsmässigt ledande aktören. Det är av största vikt för företaget att dess molntjänster anses tillförlitliga. Blotta möjligheten att de kanske inte är det, skulle kunna innebära ett allvarligt avbräck och bör alltså inte synas för mycket i media. Följaktligen distraherar man allmänheten med nyheten, att man nu inte längre godtar den kinesiska censuren. Kvalificerade bedömare håller ett sådant scenario för fullt möjligt.

Vad Google vill är alltså att få oss att överge våra Office-paket etc, för att självt ta hand om den sortens tjänster å våra vägnar. På köpet får man en detaljerad koll på våra intressen. Fler och fler institutioner utnyttjar den här möjligheten att slippa hantera program själva. Till exempel är studenterna vid Lunds universitet numera tvungna att ha ett Gmail-konto för att kunna kommunicera om sina studier. Men om vi börjar misstro våra Google-kontons motståndskraft mot hackare, så skulle den här typen av satsningar kunna hämmas. Alltså väljer Google att skylla på den kinesiska regimen och vinner (något skakiga) poäng på hur man lever upp till sitt motto.

Men just här börjar det bli riktigt konstigt, vilket författaren Douglas Rushkoff har påpekat. Google kan ha haft visst tekniskt samarbete med Kinas regim för att censurerandet av sökresultaten skulle kunna fungera. Var det då inte just detta som möjliggjorde hackandet och är det inte därför som Google alls kan skylla på regeringen? Om så är fallet är det ett tecken på hur lätt Googles allestädes närvaro skulle kunna missbrukas om den, på dolda vis, integrerades med andra makters intressen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vågar DU lita på Google-molnet?